Allt går upp för mig när solen går ner.



 Min morgon promenad inte längre är lika tråkig.
Tar på mig min tjockaste jacka, tjockaste vantar och ja du fattar vinken. Ger mig ut på vägen med jobbet som mål.
Möts först och främst av en och annan stressad cyklist. Möts av ännu en cyklist med rutig kamoflering. En yngling inte mer än 14 år. Han har hjälm på sig den här grabben och sjunger ljudligt på någon egen kombinerad rapp låt. När jag möter hans blick sjunger han högre. Några minuter efter kommer en lite äldre herre, kanske i min egen ålder även han på cykel. Klädd i någon form av vit regnrock som fladdrar och begraver hela honom där han plöjer fram. blinkar en gång. Blinkar två. nej han är inget spöke.



Kommer i tid till jobbet även idag. men på håret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0